Hmm...

Om 24 timmar sitter jag på ett flygplan halvvägs ner till Paris, känns lite overkligt. Jag vet inte riktigt vad jag känner egentligen. Jag längtar ju till att få komma ner och träffa den franska familjen, men samtidigt börjar jag inse hur tråkigt det kommer vara att säga hej då och lämna familjen här hemma. Tack och lov finns ju Skype. 
Det sista lilla ska nu packas ner i resväskorna, ser ut som att jag kommer få plats med allt (bra planering?), och handbaget ska också packas, så att allt är klart för att åka i natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0