Parisaupair

Idag har värmen kommit på allvar. I morse var det fortfarande ganska kyligt, så var relativt påklädd när jag gick till skolan. Nu på eftermiddagen har jag dock blivit tvungen (inte så att det var någon direkt uppoffring) att byta till shorts för att det är så varmt. De närmsta dagarna ska det bli ännu varmare, så jag får se till att ta på ordentligt med solkräm. Bränner mig inte jättelätt, men eftersom jag ser ut som ett spöke så blir jag snabbt rödflammig om jag inte smörjer in mig. Bara på knappa 20 minuter idag fick jag lite lätt färg!

Nu sitter jag i mitt rum, med dubbla öppna fönster och nerdragna persienner för att få ner den kokande värmen i mitt rum. Härligt!

Kom precis hem efter att ha skrivit prov i två och en halv timme inne i Paris...

Innan provet åkte jag hem till Meg, som bor knappt 10 minuter från ställe jag gjorde provet, och åt lite lunch och pratade. Hann mysa lite med familjens katt också. Tror det kan vara det lenaste jag någonsing träffat på!

Runt 13 gick jag i alla fall till Alliance Française för att vara där i tid till provet. När jag kom dit mötte Lisa upp mig och vi gick ner till salen där vi skulle skriva provet. Sal kanske är fel att kalla det, det var en aula med de minsta bord jag någonsin sett. De var till och med mindre än brickorna man har på flygplan och tanken i en aula är ju att man ska skriva på de små borden. Kan säga att alla lämnade provet med nack- och ryggont på grund av den kassa ergonomin. Vi har hela tiden trott att man gör en del i taget, som högskoleprovet typ, men nej, det var alla delar efter varandra utan minsta paus, så totalt fick vi sitta där inne i 2,5 timme. Över lag tror jag att det gick hyffsat, även om det var mycket svårare än när vi övat innan. Fast det som var riktigt jobbigt, det var den första delen av hörförståelsen. Det var helt omöjligt att höra vad snubben sa! Helt omöjligt! Så trots två lyssningar så fick man kryssa i/skriva det som kände vettigt med tanke på det lilla man faktiskt förstod. Jag är mest glad över att ha provet överstökat så att man slipper tänka på det.

Nu är jag helt slut och ska snart börja laga middag och typ så fort mamman kommer hem, kommer jag att däcka i min säng. Kan knappt hålla ögonen öppna!

Först kommer lite bilder från i söndags.

Idag började dagen lugnt och bra. Låg länge kvar i sängen och såg hur fint väder det var ute innan jag gick upp, kollade på the Voice och slösurfade lite.

När jag skulle köra och hämta barnen hittade jag ingen bilnyckel, normalt sätt är det två. Jag letade typ halva huset och ringde mamman, den fanns ingenstans. Mamman ringde den andra mamman som kör varannan vecka och hon hämtade dem. Senare visade det sig att mamman hade ena nyckeln och pappan den andra, smart! I alla fall innan mamman kom hem satt jag ute i solen och läste, dock fick jag gå in efter ett tag och smörja på solkräm för insåg att jag redan fått linjer, hur hände det?

När mamman kom hem åkte jag till St G i hopp om att lyckas få någon klipptid. Det fick jag! 1 timme och 20 min spenderade jag på salongen och då hann jag (snarare frisören) både slinga och klippa lite. Vad gick prislappen på kanske ni undrar... Jo! 55€! Det vill säga mindre än hälften av vad jag betalar hemma, crazy! Så jag var nöjd.

Vid 19-tiden tog jag tåget mot Saint Lazare för att möta upp Elin för att sedan ta oss vidare till en bar i 3:e där en kompis skulle sjunga och spela. Vi kom dit lite innan 20 och hittade en lite vilse amerikansk kompis som inte hittade, trots att hon precis gått förbi den när vi mötte henne. Lite senare kom även Lisa och Ninna och sen var det självklart en hel del andra kompisar. Till och med vår lärare var där med sin man! Hur som helst var hon superduktig och sjöng lite egna låtar blandat med skotska folklåtar. När hon var klar gick vi ner mot Châtelet där Ninna visste att några kompisar var på en bar och på vägen dit gick vi förbi Centre Pompidou så då frågade jag Elin om hon inte ville ha en crêpe och det ville hon ju självklart! Dock såg vi till vår förskräckelse att de höjt priset på vår favorit med socker, smör och kanel från 2 till 2,5. Inte så kul...

Eftesom Elin är halt och jag ville hem i tid så åkte vi hemåt vid 22.30 medan de andra gick in på puben. När jag satt i La Defense och väntade på tåget så satt det en tjej en bit ifrån som förmodligen både var full och hög. Eller hög vet jag att hon var eftersom hon satt och rökte cannabis. Tydligen, vår lärare berättade det i torsdags när vi pratade om hur vanligt det är att man ser unga som röker på, är det lagligt att inneha cannabis för eget bruk i Frankrike. Det ni!

Nu ska jag fixa mig och gå till sängs, vill inte sova bort dagen i morgon när det ska bli så fint väder!

Godnatt

Idag började jag dagen med en runda till skolan där vi jobbade en del med grammatik, vilket jag är ganska kass på. Det bästa med kursen just nu är att vi inte lägger massa timmar på hur vi ska böja verben, för det vet vi redan ganska bra, utan istället fokuserar vi på att börja använda de olika formerna. Idag var det konditionalis, som är superviktigt för fransoserna då man här alltid ska vara jätteartig när man pratar.

Efter skolan gick jag och den tyska tjejen från min by till bussen, men precis när vi ska köra iväg, lyckas inte busschauffören starta bussen, så efter flera försök och typ 25 minuter kommer en annan buss så vi kan komma hem. Lite segt, men barnen slutade ändå sent idag så det var inte så farligt.

I morgon så ska vi inte ha vanlig lektion i skolan, utan vi ska utforska Paris lite. Vi ska mötas redan vid 9-tiden och sen ska vi åka in till Paris för att kolla runt på lite marknader. Låter ganska kul! Hoppas bara att jag lyckas komma i bra tid till något tåg hem, det är nämligen strejk (dessa fransoser och deras strejker) så tågen går väldigt sällan.

Nu ska jag lägga mig så att jag är pigg och allert i morgon när jag vaknar!

 

Idag förstod jag varför alla fransoser verka tycka att man inte ska gå och springa i skogen. Lösa hundar! Idag blev jag på min promenad ifattsprungen av en hund som började hoppa på mig. Den var inte någon liten terrier heller, såg ut som en sån där fjällhund, liknande Huskies men lite större, har mårken över navelhöjd på jackan. I alla fall så backade jag bakåt samtidigt som jag sa till den att sluta och försökte få tag i halsbandet så jag kunde få ner den på marken. Detta slutade med att jag gled ner i det leriga diket och trillade. Med hunden efter mig. Fast då lugnade han ner sig lite och husse och matte kom springandes efter. Först undrade de om jag var okej, om jag hade skadat mig och började sedan säga hur ledsna de var och förklarade att han var väldigt ung och fortfarande i "lekperioden". Jag sa bara att jag var okej och att det inte var någon fara och pratade en liten stund innan jag fortsatte. Jag böev först ganska chockad, jag har aldrig själv haft hund, men många i min släkt har hundar så jag är inte rätt eller så. Fast eftersom jag inte haft direkt någon "nära" kontakt med en hund på väldigt länge, blev jag först lite ställd med hur jag skulle göra. Hoppas att de lärde sig något och har hunden kopplad nästa gång. Det är faktiskt väldigt få som har sina hunar kopplade när de är ute och går i skogen. På vägen in i skogen i början av promenaden mötte jag en ensam hund vars ägare jag träffade ungefär 5 minuter senare i skogen, skickligt! Jag gick trots lite hinder knappt en mil och det var det skönaste jag gjort på länge, men när jag kom hem var jag helt slut.

Nu ska jag göra mig i ordning. Elins föräldrar är in town så hon har bjudit in mig att äta middag med dem i kväll. Så om typ en timme ska jag träffa henne i La Defense innan vi åker mot hennes föräldrars hotel.

Dessutom har jag idag hunnit skypa med mamma, för att säga grattis på födelsedagen, och mormor och morfar som precis kom hem från tre veckor på semester.

Nu måste jag fixa mig!

Vid 15 tog jag tåget mot Paris. Halvvägs till La Defense stannade det och efter 10-15 minuter sa det att det varit en olycka och att vi skulle få vänta. Efter ytterligare lite tid visade det sig att inga tåg gick åt något håll, blir helt handikappad varje gång det inte funkar. Så i ett försök att ta mig hem så frågade jag damen i biljettkiosken ifall det fanns något sätt att ta sig hem till mig och det fanns det. Ta den bussen till den stationen och därifrån tar du en buss till Marly. Toppen! Förutom det faktum att bussen inte går hela vägen till den stationen, utan stannar vid stationen före. Så jag försöker tänka logiskt och tar en buss ner till Versaille för jag vet att det går en buss mellan Versaille och St Germain. Kan bara berätta att de franska busstidtabellerna- och kartorna inte är de lättaste att förstå, dessutom har de på flera ställen 10 olika busstopp som är utspridda på massa olika refuger.

Väl framme i Versaille, ungefär två timmar efter att tåget stannat, så frågar jag där var jag kan ta bussen till St Germain, men ingen visste riktigt svaret, så jag ringde till Elin och bad henne googla fram det till mig. Efter att ha pratat med henne i några minuter och gått över halva Versaille hittade jag ett stopp till min buss. Den gick tydligen väldigt ofta, så fick bara vänta 15 minuter innan nästa kom. Sedan tog det nästan en timme till St G och där fick jag vänta 25 minuter innan jag kunde ta sista bussen hem. Klockan 20 kom jag slutligen hem. Efter att inte ha gjort något annat än att sitta på tåg, buss eller att irra runt. Nu ska jag lägga mig, för jag är så trött att det nästan snurrar i huvudet!

Det är busstrejk idag, så för att barnen skulle slippa ta bussen en timme innan de började och behöva vänta utanför skolan, så körde jag dem dit. Själv ska jag gå till Marly, grannbyn/staden, för att ta bussen därifrån. Skulle kunna ta tåget, men för att hinna måste jag ta det ungefär samtidigt och då går jag hellre och fördriver den halvtimmen än att bara sitta och vänta.

Vädret idag är riktigt tråkigt, mulet och kyligt, igår däremot var det riktigt skönt. Sol, klar himmel och runt 10 grader, härligt vårväder. Nu ska jag göra mig i ordning lite innan jag ger mig av.

Alltid när jag är på lite dåligt humör eller trött (som jag är idag) kollar jag på Rémi Gaillard på Youtube. Det är en snubbe som är ganska hatad på vissa håll i Frankrike. Jag däremot älskar honom! Första är min favorit! Titta så förstår ni varför...

I slutet skrattar jag alltid så mycket att jag börjar gråta!

Den här är bland det sjukaste jag någonsin sätt! Knäpp är människan!

Efter att ha sett den här är Elin och jag alltid lite rädda för att gå ut genom dörrarna i metron :P

Och en sista!

Det som står i slutet på varje klipp betyder typ: det är när man gör vad som helst, som man blir vem som helst

Flickan och jag gick ner till apoteket för att hämta ut de mediciner läkaren ordinerat till henne. Vi hade tänkt att köpa smör till kanelbullarna samtidigt, men jag kom på att butiken var stängd. Glömde ju dock att apoteket också tar stängt för lunch, så vi får helt enkelt gå tillbaka senare. Jag kommer nog aldrig vänja mig vid att små butiker, eller butiker och apotek i små städer i Frankrike stänger för lunch. Bara konsigt enligt mig!

Hon är sjuk = vi är båda hemma från skolan idag. Mamman åkte iväg i morse och ska inte komma hem förrän imorgon kväll, så jag hoppas verkligen att pappan väljer att komma hem lite tidigare ikväll, för annars blir det en väldigt lång dag för mig. Läkaren ska tydligen komma någongång också sa mamman i förbifarten. I Frankrike gör man inte som i Sverige, alltså ligger hemma och är dödssjuk i några dagar innan man går till doktorn och får reda på alla konstiga virus man har. Här kommer läkaren och diagnostiserar direkt. Ifall det inte var så att jag vet många fransoser går till läkaren när de har en minimal förkylning, skulle jag npg säga att det är ett bättre arrangemang. Men men, vem är jag att säga vad som är rätt och fel, själv kommer jag från en familj som måste vara halvt döda och bli burna in till läkaren för att gå dit...

Vid fyratiden ringde killen hem och frågade om jag kunde hämta dem, eftersom bussen fortfarande inte gick, men jag hann bara gå in i mitt rum för att hämta min jacka innan han ringde och sa att kompisens pappa redan var på väg. Sen satte jag mig och tittade på en fransk film jag tänkt se länge och efter ett tag gjorde pojken mig sällskap. Les Bronzés font du ski heter den, ungefär som en fransk sällskapsresa-snowroller eller vad den heter, fast med aningen annorlunda humor (fransmännen är inte så mycket för det subtila när det kommer till humor verkar det som). I alla fall är de som gjort filmen samma personer (le splenindid, ett gäng typ som galenskaparna) som i filmen Le père noël est une ordue, som jag såg innan jul, men den här var roligare.

Jag slutar aldrig att förundas över fransmännens bilkörning (och ännu mer; parkering). Flera gånger sedan jag kom tillbaka förra veckan har jag sett bilar som försökt fickparkera i "fickor" som inte ens är stora nog att trycka in bilarna sidvägs. Och detta försöker de, mitt inne i Paris i ruschen, i brand nerförsbacke etc.

Detta kan man se när man tittar ut genom mitt fönster, snö. Dock inte i närheten av lika mycket som i Sverige för hälften av denna lilla snön som kom regnade bort direkt efter. Det värsta med snö här i Frankrike är att de inte kan hantera den, tågen och metron funkar ju eftersom de går på räls eller vad man säger, men alla fordon som tar sig fram på hjul, de slutar man i princip använda. Själv tycker jag det är läskigt när man åker bussen i beckmörker, en halvmeter snö och -20 på morgonen när man ska till skolan, när man nästan känner att bussen glider i svängarna. Men här nere är det på en helt annan nivå, har kör inte alltid bussarna när det är snö, trots att det bara är en knapp centimeter. Så vi får se om barnen kommer i väg eller inte. Och att de inte ger sig ut med bilarna är nog en smart idé också, för även om de hade haft vinterdäck så skulle de krocka hipp som happ på det sättet som de kör här. Det funkar liksom inte att köra, tvärnita, svänga in framför folk och sen bromsa när det är snö. Under dagen och även i morgon ska det komma mer nederbörd, dock kommer det förhoppningsvis i form av regn, för jag har fortfarande inte köpt halsduk, mössa eller vantar...

Fransk mat. Det skulle man väl kunna sammanfatta med skaldjur, kött, ost, baguette och vin. Det trodde i alla fall jag innan jag kom hit, att de äter något man skulle kunna kalla LCHF, alltså ganska lite kolhydrater och mycket protein. Men under mina tre månader här har jag insett att det är nog inte riktigt hela sanningen. Under första veckorna pratade jag med en del tjejer som precis som jag trodde att de kanske fick i sig för lite protein, för att allt de åt var kolhydrater.

Efter vad jag har hört skulle man nog kunna dela in fransoserna i tre olika grupper, som jag inte riktigt kan bedömma storleken på. Vi har de amerikaniserade, som i princip bara äter snabbmat och halvfabrikat, de "riktiga" franska, som käkar gåslever och sniglar, och sen har vi de som äter vad jag kallar "fransk vardagsmat", dit tillhör min familj, de äter förvisso, ost, baguette och yoghurt (detta är faktiskt ansett som efterrätt i Franklan) till efterrätt, men huvudrätten består oftast av något kolhydratskälla, potatis, ris, pasta, med en liten tillsats i form av protein och fett. Och det allra roligaste med "kolhydratskällan" är att den äts oftast som den är, alternativt med riven ost eller parmesan. För mig som svensk är detta otroligt främmande. Jag menar, riset tar jag ju bara för att det smakar så bra med såsen, skippas såsen så skippar jag helst riset också, för helt ärligt; det är ju inte gott. Fast här i Frankrike (ja, jag talar ju i och för sig bara för min familj och några få andra) äter man först lite förrätt, som består av soppa eller en skinkbit (?). Efter det blir det en liten köttbit. Sen lite (eg. mycket) pasta, eller ris, potatis, bulgur etc. med parmesan. Därefter sallad, följt av ost och baguette. Och slutligen kan man också ha någon kaka eller fruktsallad om det är helg.

Som ni kanske förstår fick jag idag min första insikt om vad jag faktiskt saknar med Sverige (jag räknar inte familj och vänner som något jag saknar MED Sverige, för jag skulle ju sakna dem om de befann sig någon annanstans också). Jag saknar svensk husmanskost, eller i alla fall svensk matkultur. För hur förfinad och gourméig (jag vet att detta ord inte existerar, än har jag inte tappat språket) fransk mat än är, så är det okej när man äter det under en semester eller liknande, i längden är det inte riktigt min grej. Jag menar hur knäppt ÄR det egentligen inte att äta sniglar???? Och sen är ju inte restaurangmat det man äter till vardags, tänk alla konstiga grejer som serveras på fina restos i Sverige, det är ju inte sånt man äter hemma en tisdagkväll direkt, så är inte heller fallet i Frankrike.

Nu har jag skrivit alldeles för mycket, jag ber om ursäkt till er som orkar läsa.

Bisous!

Inte nog med att det var strejk så att bara vissa tåg gick idag, precis när vi kommer till St Cloud så stannar tåget och de berättar att det är ett avbrott mellan där vi är och dit vi ska, får senare reda på att det är någon slags olycka involverande resenärer, så jag antar att det var någon som hoppade framför tåget. Det är nämligen vad de brukar säga då. I alla fall så skulle uppehållet vara drygt två timmar, men eftersom det i St Cloud finns en tram som går mot samma destination, så vallfärdade allt folk dit. Tur för mig för jag hade ingen aning om vart den låg. Till slut kom jag fram till ett regnande Paris och kunde springa in till Disney på Champan för att köpa en liten present.
Tack och lov funkade tåget hem som det skulle, annars hade jag nog brutit ihop eller nåt.

Nu strejkar de igen, fast denna gången är det inte min buss, utan mitt tåg. Nu mitt under dagen går de bara ca varannan timme så jag planerar att ta nästa, vid klockan tre, mot Paris. Mamman fick fixa och trixa en del för att komma hem, RER och sedan buss från St G, och pappan hade problem på morgonen och det ska tydligen vara så i morgon med, fast med lite fler tåg. Så nu har jag lite mer än en timme att fördriva, kanske skulle man göra läxan, men nej, jag tror inte det. Jag kollar på Hart of Dixie istället!